emmylundberg

Jag är en olycksfågel. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Alla som har kännt mig genom åren vet ju att jag är en expert på att råka ut för saker.
Många har säkert hört att jag fick ett astmaanfall igår.
Allt började så roligt. Det var verkligen en trevlig förfest och så.
Men sen utanför hotellet så fick jag astmaanfall. Tydligen är det farligt att dricka vin då man har astma. Jag fick en allergisk chock.
Det var längesen jag fick ett anfall. Jag vet ju inte nu exakt vad som hände, minns knappt nåt av det. Mer än att det var massa folk omkring mig. Och jag skämms så fruktansvärt mycket nu efteråt. Jag vill bara vara vanlig och inte dras med den här förbaskade sjukdomen. Jag hatar när det kommer massa folk och ska stå och stirra på mig. Skulle du själv vilja det då du inte kan andas? Men sen är jag ju tacksam för de som hjälpte mig. Speciellt Wille då som aldrig har varit med om det här tidigare och det är ju ganska läskigt att se. Jag förstörde iaf hans kväll då vi fick spendera den på sjukhuset.
Jag önskar verkligen jag kunde spola tillbaka tiden och aldrig druckit vin.

På min mammas begäran kommer nu lite info om hur man ska betee sig när jag får astmaanfall. 
- Känner du inte mig, gå därifrån!
- Prata lugnt med mig, jag vet exakt hur jag ska göra men om du är hispig blir jag också det.
- Låt en person prata med mig, ni andra kan stå en bit längre bort eller sitta jämte mig, men det är viktigt att jag har en person att fokusera på.
- Det viktigaste är inte att jag får min medicin, jag kan klara mig utan.
- Var helt enkelt bara lugn, även om det kan vara svårt.

Så nu blir hon väl nöjd. Förlåt till alla er jag skrämde och för att jag var till besvär.
Tack till världens underbaraste pojkvän som alltid finns där för mig. Och tack till Ida och Jennie, ni har ju varit med om det här förut så det är alltid tryggt har er med.