emmylundberg

Jag höll på att dö när jag cyklade till skolan idag.
Okej, riktigt så farligt var det inte.
Men plötsligt har det blivit riktigt svinkallt ute och med min astma blir det då riktigt jobbigt att vara utomhus.
Speciellt att cykla! Höll på att ge upp flera gånger och ringa till min lärare och säga att jag fick komma lite senare.
Men skam den som ger sig! Jag tog mig fram, väldigt sakta och med syrebrist.
Hade fruktansvärd huvudvärk när jag kom fram och värk i bröstet. Dessutom var jag så fruktansvärt matt hela dagen. Men nog om det.

Idag har jag fått massvis av komplimanger.
En pojke viskade i mitt öra medan min handledare stod och skällde på eleverna: du är en bra lärare!
Sen sa flickorna att de kommer gråta på fredag då jag slutar. Det har jag dock svårt att tro.
Sen när jag skulle gå hem så fick jag en kram av en kille. Han gav mig en väldigt kvick kram och sprang iväg. Haha. Så sött!
Sen fick jag massa beröm av min lärare. Hon sa att det var sällan man såg en sådan människokännare som jag är! Hon berättade att jag hade suttit vid ett bord och hjälp en elev och helt oväntat så hade fler elever kommit och satt sig vid bordet för att få hjälp av mig. Det var barn med koncentrationssvårigheter. Hon sa att det har aldrig någonsin hänt förut. Och aldrig har de barnen arbetat så flitigt.
Hon tyckte dessutom att jag utfört underverk i klassen och fått kontakt med elever som aldrig någonsin brytt sig tidigare.
Förstår ni hur mycket det här värmer i mitt hjärta? Blir så glad när jag tänker på det.
Känns som jag funnit mitt kall här i livet.
Hoppas bara att jag fungerar lika bra som lärare som lärarstudent.