Vad hände med 1-klass?
Herregud vilken mardröm!
Jag skulle åka med ett tåg till Växjö. Jag skulle köpa biljett, men dom var slut så jag fick köpa en 1-klass biljett, som kostade 150 kr. Det sved i plånboken men det var det värt det för att komma med på tåget, dessutom tyckte jag det skulle bli lite spännande att få åka 1-klass.
Men efter en stunds väntade fick jag veta att tåget kört på ett träd! Så det skulle inte komma.
Mina nerver klarar inte så mkt så självklart var jag nära på att börja lipa.
Men jag fick åka med ett annat tåg till Alvesta som gick en halvtimme senare.
En kvinna erbjöd att jag kunde få åka med henne och hennes pojkvän till Växjö. Även då hon verkade trevlig och så, så ska man faktiskt aldrig åka med främlingar. Så jag avböjde.
Jag frågade konduktören om han visste hur jag kunde ta mig från Alvesta till Växjö. Han var inte det minsta hjälpsam och gav mig inget svar.
Jag var nära på att börja lipa igen. Okej, om sanningen ska fram så lipade jag inombords genom hela resan.
Väl i Alvesta tjuvåkte jag på ett tåg som gick till Växjö och med en minuts marginal hann jag med bussen till mitt hem!
Nu sitter jag här och äter choklad och gosar med en glad Stina.
Imorgon börjar VFUn (praktik).
Det ska bli spännande.
Jag skulle åka med ett tåg till Växjö. Jag skulle köpa biljett, men dom var slut så jag fick köpa en 1-klass biljett, som kostade 150 kr. Det sved i plånboken men det var det värt det för att komma med på tåget, dessutom tyckte jag det skulle bli lite spännande att få åka 1-klass.
Men efter en stunds väntade fick jag veta att tåget kört på ett träd! Så det skulle inte komma.
Mina nerver klarar inte så mkt så självklart var jag nära på att börja lipa.
Men jag fick åka med ett annat tåg till Alvesta som gick en halvtimme senare.
En kvinna erbjöd att jag kunde få åka med henne och hennes pojkvän till Växjö. Även då hon verkade trevlig och så, så ska man faktiskt aldrig åka med främlingar. Så jag avböjde.
Jag frågade konduktören om han visste hur jag kunde ta mig från Alvesta till Växjö. Han var inte det minsta hjälpsam och gav mig inget svar.
Jag var nära på att börja lipa igen. Okej, om sanningen ska fram så lipade jag inombords genom hela resan.
Väl i Alvesta tjuvåkte jag på ett tåg som gick till Växjö och med en minuts marginal hann jag med bussen till mitt hem!
Nu sitter jag här och äter choklad och gosar med en glad Stina.
Imorgon börjar VFUn (praktik).
Det ska bli spännande.
Kommentarer
Trackback