emmylundberg

Jag har blivit förundrad några gånger de senaste veckorna över hur begåvad ett visst barn är i klassen. Han läser vuxenböcker på tusen sidor och skriver berättelser med ett påhittat språk.
Sen kom jag på mig själv att jag faktiskt var ett begåvat barn när jag gick i femman. Jag sysslade med något och gjorde något som jag tror att inte många människor kan säga att de gjorde i den åldern. Jag var nämligen grym på att skriva berättelser. Jag drömde mig bort i en annan värld och skrev berättelser på över 150 sidor, kan inte ens minnas hur många jag skrev under tiden jag var 10-13 år.
En dag så skickade jag in en av mina berättelser till ett bokförlag, nämligen Rabén & Sjögren. Några veckor senare fick jag ett svar från dem, ett personligt svar. (Vanligtvis så skickar bokförlag ut samma brev till de flesta). De skrev att jag var riktigt duktig på att skriva och använde mig av ett målande språk osv, men att det inte riktigt var deras stil med en fantasyberättelse, så de bad mig att skriva en ny, en mer verklighetstrogen.
De hade ingen aning om att jag var tolv år gammal! Jag skrev aldrig det i brevet jag skickade till dom, så antingen förstod de att jag inte var så gammal eller så trodde de att det var en vuxen människa som skrivit berättelsen.
Vilket fall som helst så blev jag jätteledsen och förstod inte riktigt vilken stor grej det var att de ville trycka en bok med mig, fast en verklighetstrogen.
Jag skickade aldrig in någon ny. Det kommer jag få ångra resten av mitt liv! Tänk jag kunde ha varit en rik och känd författare nu! Och hur coolt hade inte varit att ha skrivit en bok när man är 12 år gammal?!

Sen började jag högstadiet och då var det töntigt med att skriva berättelser, så jag slutade. Men jag funderar jätteofta på att börja skriva igen. Men är nog alldeles för lat för det nu. Men vem vet, någon gång kanske jag skriver en bok för barn och ungdomar.