Skräck!
Jag hatar vägen ut till Hånger! Ni som var ute och åkte igår, särskilt på Hångervägen, märkte nog att det var väldigt dimmigt. Det var en sjukt tjock dimma så man såg knappt en meter framför sig. En läskig låt spelas och plötsligt ur den här tjocka dimman flyger något skitsnabbt rakt på mig. Okej, jag satt i en bil men jag duckade och skrek iaf. Sen blev det att köra i typ 40 resten av vägen.
Sen var det mys hos Ida, eller det var mys tills nån himla skräckfilm sattes på. Hjälpte inte att jag och Jennie gömde filmen. Och i den där skräckfilmen så kör dom på en flicka som plötsligt står på vägen.
Ni kan ju gissa om jag inbillade mig massa flickor på vägen hem. Så sjukt rädd att jag bara skakade.
Sen kom jag hem till Willes trygga famn och allt kändes bra. Men plötsligt mitt i natten så vaknar jag och skriker för att det slogs till i Willes elgitarr, som är precis jämte sängen. Spöke! Det var det enda jag tänkte och började nästan gråta. Men Wille kramade om mig och tröstade mig och sa att det var han. Det var ju skönt att höra. Men jag ska aldrig mer se skräckfilm!
