Påskafton

Det är väl på tiden att jag berättar om vad som hände på påskafton.
Allt började så fint så fint så i lägenheten. Jag och Jennie hade det riktigt trevligt. Men när det var dags att ge sig av mot stan spårade allt ur.
Vi kom in på Bongo, vilket var väldigt roligt till en början. Vi var populära på det lilla dansgolvet, vi kunde säkert få betalt för att dansa om vi ville. Då folk kom fram till oss varje gång vi slutade dansa och bad fortsätta, även dom som jobbade i baren. Haha.
En äcklig, långhårig, skabbig, ful, avskyvärd, djävulsk, tragisk, skum, spyfärdig, hemsk kille fann mig på dansgolvet och ville dansa bugg. Jag tyckte synd om honom eftersom han var så äcklig och gick med på det. Och den otacksamma jäveln petade mig i ögat!!  Min lins ploppade ut och jag slängde mig över baren och det kändes som mitt öga blödde, och jag såg ingenting! Men full och glad som man var petade jag in linsen i ögat igen och fortsatte dansa, blind på ena ögat. Men sen blev det värre. Jag tog ut linsen och satte in den på andra hållet, i tron på att jag stoppat in den på fel håll. Sen försvann den. Om den var kvar i ögat eller inte, har jag ingen aning om. Kändes iaf som den typ smält fast i min ögonvita. Då var kvällen förstörd. Kunde typ öppna en millimeter av mitt öga, så svullet var det.
Jag och Jennie tog bussen hem, men vi hoppade självklart av fel och började vandra åt vad vi trodde var rätt håll. Tillslut gav vi upp och ringde taxi. Det blev dyrt, hade varit billigare att åka direkt från stan.
När vi väl kom fram till lägenheten kunde vi inte hitta nyckeln! Den var borta! Jag måste ha tappat den eller någon snott den. Vi letade en evighet. Sen bankade vi portdörren och hoppades att någon skulle öppna. En kille i prasselbyxor och en öl i handen öppnade. Det var snällt.
Sen satt vi trappuppgången och försökte lösa vårt problem. Killen i prasselbyxor försökte lösa vårt problem. Han erbjöd oss öl och sovplats i soffan (=i utbyte mot sex).
Men som tur var hade vi Wille och hans vänner i jkpg så vi fick sova hos Etjens kompis, på ett iskallt golv. Jag sov inte en blund. Delade kudde med Dansken, som låg på mitt hår och snarkade mig i örat. Jag kunde alltså inte vrida på mig och frös så jag trodde jag skulle spy.
Men var ändå glad att vi hade någonstans att sova.

Dagen efter kom mina snälla föräldrar och hämtade oss och fixade extranyckel och räddade oss från eländet. Dom var inte ens arga över slarviga mig, men sen har jag aldrig förr slarvat bort något innan heller. Men nån gång måste vara den första.


Den goda maten vi lagade!


Jennie laddade.


Där satt jag och var glad innan jag blev fullständigt olycklig.


Mitt öga dagen efter, och då hade det blivit bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0