Såklart att det ska hända mig

Jag lever fortfarande i något slags chocktillstånd. Det hände nämligen en väldigt märklig sak idag.

Jag skulle ta bussen in till stan. Jag satte mig, som alltid vid en fönsterplats och så långt från allt annat folk som möjligt.
En utländsk kille hoppar på bussen och först ser det ut som han tänker sätta sig jämte mig. Men han satte sig bakom och stack huvudet mellan mina säten och började prata med mig, på engelska!
Han undrade lite om han var på rätt buss och jag var ju så artig och svarade att det var det och erbjöd mig att hoppa av på samma ställe där han skulle av så han säkert kom av rätt.
Killen visade sig vara spanjor. Men han snackade engelska mer än flytande, han pratade så snabbt att jag knappt uppfattade hälften.
Sen hoppade vi iaf av och jag visade i vilken riktning han skulle gå, men tydligen så nöjde han sig inte med det.
När jag började gå märkte jag att killen gick bredvid mig och började snacka en massa.
Han trodde tydligen att vi skulle gå på stan tillsammans, för det var precis det vi gjorde!
I en halvtimme fick jag vandra runt på stan med den här killen och svara på hans frågor.
Han älskar svenska flickor. Han vill att jag ska följa med honom till Mallorca, men jag behöver inte ora mig för att något är dyrt för hans mamma kommer bjuda mig på allt. Han vill att vi ska gå till simhallen och bada.
Han vill köpa något att dricka till mig. Han vill veta vart jag bor. Han vill att vi ska gå till slottet ikväll.
Han vill att vi ska hitta på massa saker under tiden vi bor här. Han är så lycklig för att han träffade mig. Han tycker jag är vacker.

Slutsats. Han vill ha mig i säng.

Jag var totalt panikslagen under den här halvtimmen. Killen, eller han var väl snarare än man, skulle hela tiden röra vid mig och kunde inte släppa blicken från mig. Det här var sjukt läskigt!
Och jag hade ingen aning om hur jag skulle bli av med honom. Så jag frågade tillslut om han inte skulle nånstans, och han skulle visst till Nordea. Jag erbjöd mig att följa honom dit och där dumpade jag honom.

Nu ska jag gå och förtränga det här.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0