First day
Första dagen på VFUn idag.
Om ni minns förra året då jag hade VFU så cyklade jag ju vilse och hann precis komma innan första lektionen startade. Ni tror väl inte att det skulle gå smärtfritt den här gången? Nää, just det.
Jag skulle bara låsa upp min cykel och cykla iväg till skolan, jag var i god tid och såg fram emot en lugn cykeltur. Tror ni låset går upp? Nej, det har fastnat på nåt konstigt vänster. Så Wille fick komma ut och hjälpa mig. Han lyckades inte heller så jag fick ta Willes cykel. Willes fruktansvärda cykel! Jag hade nu en kvart på mig att ta mig till skolan, vilket i normala fall brukar ta ca 20 minuter. Wille hade sänkt sadeln för mycket så jag slog nästan knäna i hakan när jag cyklade, måste ha sett väldigt dumt ut. Sen fungerar ju inte bromsarna heller. När man ska sakta in lite så tvärbromsar cykeln och man flyger nästan av. Tror jag höll på att dö en sisådär 17 gånger. Det var nog den jobbigaste cykelturen i mitt liv.
Men jag hann fram precis i samma stund som min lärare! Snacka om flyt.
Annars så gick resten av dagen bra. Det var jätteroligt att träffa barnen igen och de minns till och med vad jag heter, och jag minns till och med vad dom heter! Trodde inte jag var bra på namn, men det är jag tydligen. Det känns faktiskt riktigt bra att vara ute på VFU igen, även om jag är nervös över att hålla i lektioner. Jag har verkligen valt rätt yrke!
Om ni minns förra året då jag hade VFU så cyklade jag ju vilse och hann precis komma innan första lektionen startade. Ni tror väl inte att det skulle gå smärtfritt den här gången? Nää, just det.
Jag skulle bara låsa upp min cykel och cykla iväg till skolan, jag var i god tid och såg fram emot en lugn cykeltur. Tror ni låset går upp? Nej, det har fastnat på nåt konstigt vänster. Så Wille fick komma ut och hjälpa mig. Han lyckades inte heller så jag fick ta Willes cykel. Willes fruktansvärda cykel! Jag hade nu en kvart på mig att ta mig till skolan, vilket i normala fall brukar ta ca 20 minuter. Wille hade sänkt sadeln för mycket så jag slog nästan knäna i hakan när jag cyklade, måste ha sett väldigt dumt ut. Sen fungerar ju inte bromsarna heller. När man ska sakta in lite så tvärbromsar cykeln och man flyger nästan av. Tror jag höll på att dö en sisådär 17 gånger. Det var nog den jobbigaste cykelturen i mitt liv.
Men jag hann fram precis i samma stund som min lärare! Snacka om flyt.
Annars så gick resten av dagen bra. Det var jätteroligt att träffa barnen igen och de minns till och med vad jag heter, och jag minns till och med vad dom heter! Trodde inte jag var bra på namn, men det är jag tydligen. Det känns faktiskt riktigt bra att vara ute på VFU igen, även om jag är nervös över att hålla i lektioner. Jag har verkligen valt rätt yrke!
Kommentarer
Trackback
