Ormbiten

Tydligen så har jag blivit ormbiten, iaf enligt min mamma och min faster. Men jag vet inte, känns lite otroligt att bli det utan att märka något.
Det var nämligen så att i onsdagskväll så började mitt hjärta slå jättesnabbt och jag fick svårt att andas. Jag visste att det inte hade med astman att göra, för det känns helt annorlunda. Så jag la mig i min säng och hjärtat slog så snabbt att det gjorde ont. Det där med att inte kunna andas är jag ganska van vid så brydde mig inte så mkt om det. Efter ännu en stund så känner jag mig typ förlamad. Jag får jättesvårt att röra mig. Extra ont gör det i mitt vänstra ben.
Dagen efter så mår jag bra igen, förutom en återkommande konstig smärta i knät.
Igår hittade jag ett konstigt blåmärke på knät. Det är liksom en liten lila plutt (mamma säger att det är två) med ett annat blåmärke runt. Så jag visa för mamma och hon utbrister: Orm! Haha.
Hon blev ormbiten när hon var liten och det såg precis ut så där och hon kände samma sak som jag gjorde efteråt.
Jag kanske blev förgiftad av en orm. Coolt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0